Salacious

Och så var jag framme.

Är så oändligt trött att jag knappt orkar skriva överhuvudtaget, så det blir ingen utförlig beskrivning på själva flytten och dom första dagarna här. Men jag kan i varje fall återigen konstatera att Lotta och Tomas är världens bästa människor som jag aldrig skulle klarat mej utan. Varken i helgen eller i största allmänhet.

TACK för all hjälp!

Idag var första dagen på polisprogrammet och det var info, intryck, info, intryck...och så lite mer intryck och info. Hjärnan känns som en schweizerost.

Men vad lycklig jag är! Trött men lycklig. När jag gick in på den enorma anläggningen (visste inte att skolan var så stor!) log jag så stort att folk nog trodde jag hade en diagnos. Och när en av lärarna som höll i informationen pratade om "er examensdag om två och ett halvt år som kommer att hållas i Blå Hallen" fick jag nästan en tår i ögat. Det är på riktigt! Och vilket paradis jag kommit till; gratis träning! Tills jag kräks om jag vill! Och det lär jag väl göra, om inte annat så på den där hinderbanan. Haha.

Mjukstart idag, men imorgon drar det igång på riktigt. Därför måste jag sova alldeles strax, tänkte bara dela med mej av några bilder först.

En helt ny karriär, i dubbel bemärkelse. För nu är jag extramatte till två bebisar!
Har ni SETT nåt så sött?
Jag kan inte ens bli arg på henne för att hon använder min gardin som säng.



Eller ja. Bebis och bebis... har ALDRIG sett en sån tjockis-katt. Haha.



Mitt miniminikök. Men 50-talet följde med!



Det har hunnit bli lite mysigt minsann.



Fick massa tulpaner av Lotta och Tomas. :D
Har lovat mej själv att ha det hela säsongen!



Marilyn följde också med såklart.



Asnöjd med tavelhyllorna!
Mindre nöjd med kattapeten men visst svinn får man räkna med.



Alltså, jag vet. Jag ser ut som ett lik. Och som att jag sålt smöret och tappat pengarna. Men jag ÄR glad.
Overkligt trött, men glad. Jag lovar! (Kolla v-tecknet om ni inte tror mej!)