En liten reflektion.
Jag undrar en sak.
Om ni var chefer på ett litet företag och en av era fem anställda slutade efter att varit fast anställd i nästan tre år, och arbetat inom företaget i över fyra, hur skulle ni säga hejdå?
Egentligen ska jag inte klaga, för det finns dom som slutar från sina jobb och inte får mer än ett "tack och lycka till". Jag fick ett generöst presentkort, så det är inte snålhet det handlar om. Jag bara tänker att jag hade blivit ganska mycket gladare för lite värme. Det värsta är inte ens att Jonathan fick ett högre belopp på sitt presentkort (även om jag tycker att det är väldigt konstigt att man inte är noga med att ge precis lika, speciellt när två människor slutar med så kort mellanrum). Det värsta är att jag fick presenten i min hand när jag tog på mej jackan för att gå hem efter mitt nattpass.
Visst, jag jobbar mitt sista pass i helgen och jag begär inte att dom ska komma in på en ledig dag för att säga hejdå. Men det hade räckt med att dom sa "nu dricker vi en kopp kaffe och sätter oss här ute för en liten stund tillsammans innan du går". Men nu var det hejdå som vid en vanlig morgonöverlämning och en kram.
Well, well. Vad ska man göra. Hade jag inte fått den fina avtackningen hos Catta i fredags hade jag börjat ifrågasätta om jag gjort ett bra jobb överhuvudtaget.
Nåja. Man upphör aldrig att förvånas.