Stunder.
Ibland kan jag bli ledsen när jag tänker på hur onda människor det finns. Ikväll var jag på en superbra föreläsning som vi i styrelsen arrangerade. Det var en psykiatrisjuksköterska som berättade om sina erfarenheter och gav oss en massa bra tips på hur vi ska bemöta människor i olika psykiatriska tillstånd.
Några minuter ägnade han åt att berätta om en psykopat han jobbat med, en sexmördare som anses vara Sveriges kanske farligaste människa. Fick höra så vidriga saker att jag till och med började ifrågasätta om det kunde vara sant. Och nu har jag googlat och läst en massa.
Visst, det är extrem ovanligt med en sån ondska. Men ändå. Det finns. Och jag blir som sagt ledsen när jag tänker på det. Och visserligen känns det inte alls bra att vara ledsen, men jag hoppas ändå att jag aldrig nånsin, oavsett hur många år jag kommer ha i tjänst, kommer att bli avtrubbad.
Usch. Jag måste utjämna med nåt bra ikväll känner jag. Kanske ska koka lite knäck?
