Dan före dan före dopparedan...igen!
Ja, herregud. Ibland känns det som att det är jul jämt.
Och nu sitter jag på väg till mitt barndomshem, som så många gånger förr. Ska bli så fint att fira med familjen. Vilket det alltid är.
Kom dock på en sak som är lite annorlunda det här året. Det här är första julen på...ja, jag vet inte när, som jag inte har en längtan efter stora förändringar. Förra julen längtade jag till Polishögskolan, året dessförinnan längtade jag efter att bli fri från hjärtesorg och så vidare och så vidare. Jag har egentligen alltid, under hela mitt liv, velat ändra på något. Allt från att flytta till att våga ta steget ur ett dåligt förhållande till att byta livsstil och börja träna och leva sunt.
I år... så är jag för en gångs skull nöjd. Så det kanske inte bara är julefrid vi talar om, utan inre frid på riktigt?
I alla fall för tillfället. ;)