Ren och skär lycka.
När jag var i Gislaved gick jag till en frisörsalong (frisersalong?) för första gången på evigheter. Det var en lyxig känsla, men även lite traumatisk. Jag ville göra en cool frisyr med mycket kortare på ena sidan. Och, i vanlig ordning, klippa topparna. Det kunde jag glömma, tyckte hon.
"Den här delen av ditt hår... det finns ingenting jag kan göra åt det."
Och där rök en decimeter. Fy fan. Snyggt blev det, och en jättefin färg med slingor. Men asså... nej. NEJ.
Jag måste ha långt hår. Jag blir lycklig av långt hår. Så enkelt är det. Se själva.
Ledsen.
Glad.
Ordning på torpet och värt varenda krona.
Ytlighet rules.
