Klar.
Nu har jag klarat av Pliktverket och det var det mest odramatiska jag varit med om. Alla varnande ord om hur tufft det är, hur grillad man blir och att man hela tiden måste vara på sin vakt...vad var det för crap?
Jag hade hur trevligt som helst och alla som hade hand om testerna var supersnälla. Eller så är det bara jag som är ovanligt dum och inte fattar att allt var en stor komplott.
Igår var det dataprov, polisintervju, syn-och hörseltest, styrkeprov och läkarundersökning och i morse var jag på psykologsamtal (så det kändes på ett vis ganska "onödigt" att ta en hel semesterdag när det hade räckt med två timmars ledighet, men det stod i informationen att det skulle vara en halvdag). Det är såklart helt omöjligt att säga hur det gick eftersom jag inte har en aning om hur poliserna och psykologen uppfattade mej men jag hoppas och tror att jag förmedlade en rättvis bild av mej själv och att dom gör en gemensam bedömning att det dom sett uppfyller kraven för en plats på Polishögskolan.
Två månaders väntan nu alltså... i slutet av november får jag veta. Men - och det här är faktiskt sant - oavsett hur det går nu så kommer jag vara nöjd. För det första har ju hela grejen med Pliktverket känts som världens största bonus eftersom jag först inte blev kallad dit. För det andra så återstår nu 720 sökande av drygt 9000. Det betyder alltså att jag tillhör dom 8 % som blivit framvaskade. DET, mina vänner, är fan inte nåt man ska känna sej missnöjd med.
376 platser konkurrerar vi om nu. To be continued...
Under tiden kan jag börja fokusera mer på andra saker. Min fritid till exempel! Vid halv fyra sätter jag mej på tåget till Landskrona och det ska bli en underbar kväll hos familjen Engström/Ljungberg. Imorgon cruisar jag vidare mot Malmö och en gammal hederlig rockkväll med fröken Kihl. En perfekt mix av mys och fest alltså - precis vad jag behöver!
