Salacious

Jaa...jag vill nog ändå säga att det faktiskt blev succé.
Alde var glad när föräldrarna gick, men kom på efter en liten stund att dom faktiskt var borta på riktigt. Då var han ledsen i ungefär fem minuter innan han somnade i min famn. Är faktiskt lite stolt.

Att det förmodligen var han som smittade mej med den förkylning jag nu åkt på gör faktiskt ingenting. Det är inte direkt kul med ett tungt och febrigt huvud och en rinnande näsa och jag blir otroligt rastlös av att inte kunna springa, men det känns rätt okej att ligga i soffan och kolla på Dexter ingosad i världens skönaste täcke. Och jag har en hel del sömn och vila att ta igen.

Hoppas att jag känner mej tillräckligt pigg för en promenad imorgon i alla fall!