Salacious

Känns inte så lönt att ha kvar den här bloggen, hittar aldrig motivation till att skriva i den ändå.
Antingen får jag, efter fyra år, bestämma att den faktiskt ska handla om nåt speciellt eller så är det nog dags att avsluta.

Den som lever får se.

Igår var det personalfest hemma hos mej! Nu kan jag lägga till "värdinna" i mitt CV; första trerättersbjudningen är avklarad och det gick riktigt bra. Naturligtvis blev det en väldigt lyckad kväll. Kan ju inte bli så mycket annat med världens bästa gäng. Det blev inte så sentimentalt som jag trodde heller; Jonathan kommer ju som sagt finnas kvar i mitt liv i fortsättningen också.

Av nån anledning drog vi till Excet vid klockan två (!) och det var kanske inte den smartaste idén vi kläckt, men jag behövde en utekväll. Eller ja, natt...

Hade dock kunnat klara mej utan den generella ångestkänslan som präglat hela den här dagen. Känner mej dålig, ful, ensam och allt möjligt annat som hör till när man druckit lite för mycket och tagit lite halvgenomtänkta beslut. Det jobbigaste är nästan container-effekten. Jag vill äta konstant dagen efter. Det vill jag iofs annars också (en vacker dag kommer jag nog på allvar äta  ihjäl mej, skulle inte bli förvånad), men dagar som den här ger jag efter för varje impuls. Obra.

Men ibland får man faktiskt känna sej lite vissen. Det är okej.