Nummer två!
Min snirkliga g-klav; inplastad. öm och precis som jag ville ha den!
Björn: Tror du att det gör ont på foten?
Caroline: ...ja!
Björn: Ja, jag vet inte för jag har aldrig vågat.
Det känns tryggt att höra från nån som har hela armarna (och gud vet vilka fler ställen) täckta av alla upptänkliga tatueringar. Haha. Var inte alls nervöst att sätta igång eller så.
Men det var faktiskt inte ens hälften så illa som jag hade trott! Antar att jag måste ha en väldigt hög smärttröskel. Har enbart hört hur fasansfullt smärtsamt det är, men jag satt hela tiden och väntade på när det hemska skulle komma. Visst, speciellt skönt är det ju inte, men knappast det värsta jag varit med om heller.
Sen är jag ju en Engström också, det är gott gry i oss.
Fick dom alldeles för blekta färgerna på mina blommor ifyllda också så nu känner jag mej som en komplett människa. I alla fall för den här gången. ;)