Äkta.
Att Så mycket bättre har blivit en succé är verkligen inte konstigt.
Jag menar, det är faktiskt lite skillnad på att titta på människor som ÄR artister jämfört med att se på folk som LEKER att dom är det.
Di Leva är fantastisk och Petter är nog, förutom att han är galet begåvad, bland det snyggaste vi har i vårt land.
Men min favorit i gänget är ändå Plura och jag tror jag har kommit på varför.
Varje låt han framför låter som en sanning. Han berättar en historia och han gör det med sån övertygelse att man bara köper alltihop. Utan en gitarr och i alla små "intervjuer" är han mest en konstig prick som man främst förknippar med halvlyckade idéer (matlagningsprogram med Mauro Scocco, ehh...) och dåliga levnadsvanor. Men när han står på scen är det ingen tvekan om vad han kan.
Han sjunger inte särskilt vackert, har inget imponerande scenspråk och står egentligen och halvblundar sej igenom låten. Ändå förmedlar han en sån jävla känsla. 100 % äkta.
Det är precis det jag vill uppnå själv. Musik handlar inte om att se snygg ut eller att använda en massa trix för att charma en publik. Musik handlar om att mena allvar. Att det jag sjunger här och nu fan är det viktigaste i hela världen. Blir lite glad av att jag påminns om det.
Jag måste börja lyssna mer på Eldkvarn.
Och jag måste sova.
Natti, natti!
