Våren och saknad.
Jag tänker på dej när alla diken svämmar över av vitsippor. "Dom är finast där dom står" tyckte du, och det är ju alldeles rätt. Buketten jag tog in för ett tag sen kändes ganska onödig i jämförelse med explosionen som pågår i naturen just nu. Den här tiden fram till midsommar var den bästa du visste och jag tror aldrig att jag kommer träffa nån som kan njuta av vårsolen så som du gjorde.
Min pappa på ljugarbänken, kisandes mot ljuset. Vad jag saknar den synen.
