Och jag ser himmel och moln och vänner som går bredvid mej.
Okej, jag får ge mej till slut. Har inte fattat grejen med Hästpojken och stört mej ganska mycket, utan att egentligen veta varför. Men nu har Gitarrer och Bas, Trummor och Hat spelats nästan varje gång jag varit på gymmet den senaste tiden och nu har jag den i skallen hela tiden.
Jag kan bara tänka mej hur älskad den hade varit av mitt 17-åriga jag. Nu är jag snart 25 och tycker mer att den är ganska mysig. Men det är inte heller fy skam!
Och det är VERKLIGEN inte fy skam med ledig helg och att Sofie snart sätter sej på tåget hit!