Nu är han här!
Klockan halv fem i morse tittade han ut, Carinas och Jonas son. Fick reda på det strax efter klockan sex när mamma ringde och sa "grattis, moster!" Kan inte finnas så många bättre sätt att vakna på.
Och nyss fick jag ett mms. Han är, naturligtvis, så fin att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han mår bra, och min duktiga storasyster mår bra.
Och bloggmostern är så lycklig att hon stod och grät när hon kokade havregrynsgröt.
Känslan att längta efter någon man aldrig träffat är väldigt märklig, men gud vad jag gör det nu. Hoppas kunna åka till dom i veckan, orkar dom det så sticker jag direkt!