Klant.
Jag har den dåliga (och tragiska) vanan att äta framför min laptop. Eftersom jag hatar i stort sett allt som finns på teve och eftersom jag inte prenumererar på GP blir det liksom där jag sätter mej för att få nån slags input medan min föda ska intagas. Det är ingen bra idé. Ingen bra idé alls.
Dock är jag förvånad att det har funkat så pass länge som det ändå gjort. Men igår när jag girigt skulle få i mej dom sista dropparna mjölk efter den vanliga kvällsportionen med Kelloggs Special K lyckades jag på något vis fippla med skålen så att dropparna som var avsedda för min mage istället hamnade över tangentbordet. Jätteglad blev jag. Först verkade det inte som att det var nån större skada skedd, hushållspappret jag under ett antal svordomar sprang och hämtade i köket gjorde vad det skulle och allt tycktes vara helt i sin ordning. Efter ett tag slutade dock fem av tangenterna fungera och NATURLIGTVIS var en av dessa tangenter en av bokstäverna som återfinns i lösenordet till min dator. Det var verkligen oerhört festligt. Tur att det finns externa tangentbord (även om tjusningen med bärbara datorer går lite förlorad) och tur att det finns ställen man kan lämna in datorn på som INTE tar 960 kr för att ens påbörja ärendet (dra åt fanders, Elgiganten).
Poängen är bara att jag inte är den ljusaste kritan i asken alla gånger.
Men allt ordnar sej. Under dagens löprunda rann det mesta av irritationen bort och jag började nästan skratta åt mej själv för att jag ens låter det påverka mej. En DATOR liksom. Skärpning.
Dock är jag förvånad att det har funkat så pass länge som det ändå gjort. Men igår när jag girigt skulle få i mej dom sista dropparna mjölk efter den vanliga kvällsportionen med Kelloggs Special K lyckades jag på något vis fippla med skålen så att dropparna som var avsedda för min mage istället hamnade över tangentbordet. Jätteglad blev jag. Först verkade det inte som att det var nån större skada skedd, hushållspappret jag under ett antal svordomar sprang och hämtade i köket gjorde vad det skulle och allt tycktes vara helt i sin ordning. Efter ett tag slutade dock fem av tangenterna fungera och NATURLIGTVIS var en av dessa tangenter en av bokstäverna som återfinns i lösenordet till min dator. Det var verkligen oerhört festligt. Tur att det finns externa tangentbord (även om tjusningen med bärbara datorer går lite förlorad) och tur att det finns ställen man kan lämna in datorn på som INTE tar 960 kr för att ens påbörja ärendet (dra åt fanders, Elgiganten).
Poängen är bara att jag inte är den ljusaste kritan i asken alla gånger.
Men allt ordnar sej. Under dagens löprunda rann det mesta av irritationen bort och jag började nästan skratta åt mej själv för att jag ens låter det påverka mej. En DATOR liksom. Skärpning.
