Dagens agg.
Idag gav jag "vill man vara fin får man lida pin" ett ansikte genom att bränna mej på plattången. Jag trodde att det var borsten jag var på väg att ta och greppade därför tången helt fel. Fick spola mina stackars fingrar i en evighet men smärtan blev bara värre och värre. Och is räcker ju som bekant inte i all evighet så när jag satt på vagnen in till stan var jag nära att få panik på riktigt.
Rusade in på apoteket och roffade åt mej första bästa tub jag kunde läsa "mot brännskador" på. Skulle fråga någon i personalen men alla var upptagna med att svara på andras frågor. Därför gick jag direkt till kassan och råkade, gud förbjude, ställa en fråga till expediten. Är det något jag HATAR så är det människor i serviceyrken som inte kan vara trevliga. En annan sak jag är allergisk mot är människor som medvetet förvränger det man säger. Tanten i kassan var en kombination av dessa två. Precis vad man behöver när man håller på att börja gråta.
Jag : Är det det här som finns mot brännskador?
Hon: Det är ju omöjligt att säga, det får du fråga nån ute i butiken om.
Jag: Alla var upptagna, men okej, jag får ta den här då. Spelar ingen roll. Jag ville bara veta om det fanns nåt annat i sortimentet eller om det här är det enda mot just brännskador.
Hon: Det kan jag som sagt inte svara på, det beror ju helt på, det finns ju väldigt många frågor på den begäran.
Jag: Okejokejokej jag får ta den här då!
Vad i HELVETE är problemet? Och varför kan hon inte svenska?
"Det finns ju väldigt många frågor på den begäran."
Jaså? Jag trodde att jag ställde EN fråga. Som har två alternativa svar; "ja" eller "nej". Eller möjligen ett tredje - "jag vet inte". Men om hon inte visste och inte hade koll på sortimentet kunde hon väl helt enkelt säga det istället för att vända det till att det är JAG som ställer orimliga frågor? Idiot.
"På den begäran." Smaka på den formuleringen. På den begäran. Jag begär ingenting av dej, fula surkärring, men ett leende och en trevlig ton hade faktiskt inte skadat!
Nåväl. Det visade sej att salvan jag köpte var en skänk från ovan. Så tack Xylocain för att du räddade mina fingertoppar!
Rusade in på apoteket och roffade åt mej första bästa tub jag kunde läsa "mot brännskador" på. Skulle fråga någon i personalen men alla var upptagna med att svara på andras frågor. Därför gick jag direkt till kassan och råkade, gud förbjude, ställa en fråga till expediten. Är det något jag HATAR så är det människor i serviceyrken som inte kan vara trevliga. En annan sak jag är allergisk mot är människor som medvetet förvränger det man säger. Tanten i kassan var en kombination av dessa två. Precis vad man behöver när man håller på att börja gråta.
Jag : Är det det här som finns mot brännskador?
Hon: Det är ju omöjligt att säga, det får du fråga nån ute i butiken om.
Jag: Alla var upptagna, men okej, jag får ta den här då. Spelar ingen roll. Jag ville bara veta om det fanns nåt annat i sortimentet eller om det här är det enda mot just brännskador.
Hon: Det kan jag som sagt inte svara på, det beror ju helt på, det finns ju väldigt många frågor på den begäran.
Jag: Okejokejokej jag får ta den här då!
Vad i HELVETE är problemet? Och varför kan hon inte svenska?
"Det finns ju väldigt många frågor på den begäran."
Jaså? Jag trodde att jag ställde EN fråga. Som har två alternativa svar; "ja" eller "nej". Eller möjligen ett tredje - "jag vet inte". Men om hon inte visste och inte hade koll på sortimentet kunde hon väl helt enkelt säga det istället för att vända det till att det är JAG som ställer orimliga frågor? Idiot.
"På den begäran." Smaka på den formuleringen. På den begäran. Jag begär ingenting av dej, fula surkärring, men ett leende och en trevlig ton hade faktiskt inte skadat!
Nåväl. Det visade sej att salvan jag köpte var en skänk från ovan. Så tack Xylocain för att du räddade mina fingertoppar!
