Salacious

Det är morgon nu och jag borde lägga mej bums istället för att sätta mej och blogga. Men jag måste få ur mej en sak.

Och innan jag börjar; det har varit väldigt trevligt ikväll. Är riktigt glad att jag lärt känna Anja och tror att vi kommer ha många roliga kvällar tillsammans. :)

Dock så förtogs min semesterglädje lite (men bara lite, för jag är fortfarande glad) av en sak jag fick reda på ikväll. Vet ni vad det värsta jag vet är? Att bli besviken. Och det blir man ju rätt många gånger i livet - människan är ett jävla släkte egentligen. Men vissa gånger känns det lite extra.

Jag vet inte hur ni fungerar när ni har en vän, men för mej är det utan tvekan en av dom viktigaste uppgifterna i livet. Vissa saker går liksom bara inte att kompromissa med. Vissa saker ska inte ens behöva diskuteras. Vissa saker bara är...självklara. Trodde jag. Tydligen är ingenting heligt för vissa. Det handlar inte ens om oskrivna regler, det handlar inte om revir. Det handlar om vanlig jävla respekt för mej som människa.

Brist på sådan är ingenting jag kan skaka av mej med en axelryckning. Särskilt inte när det inte ens finns på kartan att jag skulle göra något liknande själv. Ursäkta att jag talar i gåtor, jag hade gladeligen skrivit ut alla detaljer här, men det var det här med respekt igen. För jag vet innebörden av det ordet. Och jag tillämpar den tyvärr även på människor som tydligt visat att dom inte längre gjort sej förtjänta av den.