Salacious

Det kanske verkar överdrivet att känna sej lite nere för att hon åker iväg i en vecka. Ibland går det ju nästan en vecka utan att vi träffas. Men aldrig så lång tid utan att vi pratar i telefon! Och sms-marathon är det ju varje dag.
Hursomhelst. Mitt 2009 hade fan varit en katastrof om det inte hade varit för att jag lärde känna denna fantastiska människa som gjorde den här stan rolig att bo i igen och drog upp mej från en tillvaro som jag nästan hade börjat acceptera att befinna mej i. Vi har inte ens varit vänner i ett år ännu, men redan är hon en av dom som jag öppnat mej mest för, som vet hur jag känner, som jag litar på fullt ut och som jag skulle ställa upp för no matter what.

(Är jag såhär sentimental för att jag jobbat i 20 timmar? Bara fyra kvar nu!)