Salacious

Har haft Markus Krunegård på hjärnan hela dagen. Jag älskar hans konstiga texter, att jag egentligen inte fattar nånting men att det samtidigt är helt glasklart.

Två saker utöver det vanliga hände idag. Det första är att jag hittade en ny strategi på löpbandet. Körde 40 minuter idag och det är en hel jävla evighet om man stirrar sej blind på displayen. Därför gjorde jag inte det! Satte upp en ny regel som går ut på att jag bara får titta på klockan var tredje låt (tre låtar på P3 Star motsvarar nämligen ungefär tio minuter och var tionde minut får jag dricka), och jävlar vad mycket lättare allt kändes! Kunde fokusera på en massa annat. Inte för att jag blir så mycket klokare, men tiden går i alla fall. Och som vanligt antar jag att det är superintressant för er att läsa utlägg om min träning?

Ska i alla fall springa Blodomloppet i år. Man kan anmäla sej från 1 februari, säg till om ni ska med!

Hursomhelst. Det andra som hände var att jag hade ett ganska intressant samtal idag med en människa som ifrågasatte varför jag är där jag är. Personen i fråga känner inte mej (iaf inte än), men sa att han sett vilken typ av människa jag är och att jag kan bli så mycket mer. (Sen att han tyckte "mannekäng" var ett passande yrke säger ju en del om hans omdöme, haha.) Vill inte låta arrogant eller nåt, men... grejen är ju att jag håller med. Det känns som att jag har en massa kapacitet som aldrig riktigt får komma fram. Dels för att jag inte vet hur jag ska använda mej av den, dels för att rätt tillfällen inte verkar dyka upp.

Men det är väl så att det inte finns några "rätta tillfällen", eller hur? Man måste skapa dom själv.