Klåpare.
Just nu är jag så irriterad att jag inte vet om jag ska frustrationslipa eller asgarva.
Är det pga min unga ålder man tror att man kan behandla mej lite hur som helst? Att det inte är så noga?
Hatar att bli besviken. Och det börjar bli en ganska tröttsam följetong. Men det positiva med att bli överbevisad gång på gång är ju att man blir stärkt i sin övertygelse.
Ska försöka att fokusera på annat. Till exempel på att jag ska hem imorgon! För första gången det här året, vilket faktiskt är en skandal. Ska bli så skönt att andas Smålands-luft.
Idag gick jag upp halv sju, åt en banan och pallrade mej iväg till gymet. Sprang 30 min och styrketränade 20. Kom hem, duschade och åt den mest efterlängtade frukosten ever. Nu hade jag visserligen inte behövt gå upp så tidigt eftersom det blev oväntade ändringar i arbetsdagen... men erkänn att jag är grym.
Caroline blir fin av disciplin!
