Salacious

Det enda som faktiskt känns riktigt jobbigt med det här är att tårarna som kom ikväll inte handlade om honom, utan om samma människa det handlat om det senaste året. Och jag kan ju inte vara arg på någon som bara är med om samma sak som jag själv. Vissa människor är svåra att släppa taget om. Det går inte att göra så mycket åt. Man träffar någon annan man trivs med ett tag, och som man för den delen tycker om en hel del. Men den där känslan i hjärtat finns inte. Och vad ska man göra då?

Det känns som att det alltid kommer handla om dej, baby. Ingen har gjort mej så glad, men ingen har fan gjort mej så ledsen heller. Och fast jag vet att vi aldrig kommer kunna göra varandra lyckliga så är det fortfarande dej jag tänker på innan jag ska sova, dej jag vill imponera på när jag gör nåt bra, din doft jag vill känna, din axel jag vill luta mitt huvud mot. Men jag vet att det är ett val jag gör. Jag väljer att fortfarande tänka på den där natten då du låg här i min säng och svarade med exakt rätt citat från Lejonkungen. Jag väljer att minnas varenda sms, trots att jag raderat alla. Jag väljer att komma ihåg våra händer under bordet som den bästa jävla stunden nånsin.

Och allt detta blir skrivet nu för att han, han som inte är du, valde att inte välja mej.
Hur ironiskt är inte det?

Nu ska jag sova.