I vått och torrt.
När man står inför stora livsförändringar, som jag gör just nu, blir man extra medveten om hur mycket värt det är att ha ett nätverk. Hur skönt det är att veta att man aldrig är ensam och aldrig blir lämnad i sticket.
Den vetskapen har jag dock alltid. Och bland alla fantastiska människor är jag extra tacksam mot en speciell.
För det är nämligen så att när något jobbigt hänt blir det lite mindre jobbigt när jag fått berätta det för Lotta. Och när något roligt inträffat är hon den första jag vill berätta det för. Ibland känns det faktiskt till och med som att saker inte riktigt räknas innan hon fått reda på det.
Och som att det vore den mest självklara sak i världen erbjuder hon och Tomas sej att avsätta en hel helg så att jag kommer iväg med flyttlasset till Stockholm ordentligt. Jag skulle naturligtvis gjort detsamma för dom, men det värmer ändå så himla mycket i hjärtat när man blir påmind om vilken fin familj man har.