Salacious

Den här helgen jobbar jag mitt näst sista dygnsmonsterpass. Man skulle kunna tro att jag känner ett slags vemod, men då tror man fel. Är ganska övertygad om att jag inte kommer sakna jobbet alls. Vissa människor, ja. Men i det stora hela är jag så redo att gå vidare som man kan bli.

Vemod känner jag dock inför att lämna min älskade lägenhet som jag trivs så bra i, och det hugger till lite i hjärtat när jag blir påmind om att Isabelle kommer att befinna sej så långt bort från mej och att kvällar som den vi hade igår kommer bli ganska sällsynta.

Men varken mitt hem eller umgänget med henne kommer försvinna, allt blir bara satt på paus ett tag. Så jag ska försöka att inte låta vemodet ta överhanden alltför mycket!

Jobb på g, alltså. Och imorgon kommer mamma och Anna-Lena! Det blir toppen, tror jag. Ska fixa värsta lussemyset här! :)