Två år.
Vid den här tiden för två år sen visste jag inte att jag var med om den värsta dagen i mitt liv.
Det är egentligen tur att vi inte vet vad som ska hända, eller att vi i alla fall inte vet när.
Jag tänker på dej varje dag, pappa. Häromkvällen när jag var ledsen och tyckte att livet var helt värdelöst såg jag en skugga i ögonvrån som svischade förbi. Det kanske var inbillning för att jag var så trött, men det känns skönt att tro att det var du. Jag tror att du är i krokarna och har koll på oss, att du vet vad som händer i våra liv och att du vill oss väl.
Idag hoppas jag att du firar dina två år utan smärta, ångest och oro med något riktigt gott.
Saknar dej!
Spillkråkan