Salacious

Ja, nu ska jag för första gången på flera månader springa utomhus. Jag är lite... inte nervös, men fundersam. Hoppas verkligen att foten håller! Det har ju funkat bra att springa på löpband, har inte ömmat alls. Enda gången jag påminns om stukningen är när jag stretchar framsidan av låret (när man står på ett ben och böjer andra benet bakåt upp mot rumpan, ni vet) och tar tag i foten.

Men ifall det ska bli Göteborgsvarvet nästa år måste jag komma över det här hindret! Naturligtvis har intresset varit "rekordstort" (trött på det ordet) det här året också, så anmälningstiden för 2010 gick ut redan i oktober, men jag ska försöka fixa det ändå. Det är alltid nån som ångrar sej.

Jag har roliga dagar framför mej. I eftermiddag ska jag hänga lite med Isabelle och hennes lillasyster innan jobbet, imorgon blir det en helkväll med finaste och bästa kollegerna och i helgen blir det lussekatts- och pepparkaksbak, projekt "Julpimpa Lägenheten 2009" och ännu mer umgänge med fina fröken Lindberg!