När flitens lampa lyser.
Idag när jag satt på jobbet redo att bege mej hemåt visade det sej att ingen tycktes vara redo att åka och jobba. Ringde den stackars vikarien som blev alldeles uppstressad över att han tagit fel på dag. Jag förklarade att det var lugnt och stannade snällt kvar på jobbet en timme extra tills han kom och löste av mej. Kändes inte ens jobbigt, gött med en timmes komp.
Och trots nattjobb hade jag tillräckligt med energi för att gå hem, vilket var bästa idén på länge. Kändes overkligt när det blev för varmt med mina vantar, våren bara attackerade på en sekund ungefär. Lyckokänsla, typ. Stannade till på Hemköp, handlade det jag skulle ha till kvällen och fortsatte hem.
Sen överträffade jag mej själv genom att packa upp Umeå-väskan, sortera tvätt utan att sucka 300 gånger och städa lägenheten! Fattar inte vad som flög i mej. Och som om inte det var nog förberedde jag maten som jag bjöd Carin på ikväll. Filippinsk kyckling blev det - vilket är mums. Vet inte vad som är så himla filippinskt med det iofs, kanske att det innehåller massa grönpeppar? Gott är det, hursomhelst.
Och eftersom jag var så förutseende hann jag med att gå iväg och träna emellan också. Svettig som ett as och hungrig som en varg var jag på vägen hem. En snabbdusch och lite snabbfix av värmeljus senare kom alltså Carin och gjorde mej glad med värsta våriga tulpanbuketten! Känns vemodigt att hon ska flytta från stan, det kommer bli konstigt. Men känner mej inte det minsta orolig över att vår kontakt skulle försämras, vissa människor vet man var man har, helt enkelt.
På tal om det är det inte särskilt kul att veta att den person man vill ha nära sej hela tiden är 90 mil härifrån.
Nu ska jag gå och lägga mej utan honom.
Och trots nattjobb hade jag tillräckligt med energi för att gå hem, vilket var bästa idén på länge. Kändes overkligt när det blev för varmt med mina vantar, våren bara attackerade på en sekund ungefär. Lyckokänsla, typ. Stannade till på Hemköp, handlade det jag skulle ha till kvällen och fortsatte hem.
Sen överträffade jag mej själv genom att packa upp Umeå-väskan, sortera tvätt utan att sucka 300 gånger och städa lägenheten! Fattar inte vad som flög i mej. Och som om inte det var nog förberedde jag maten som jag bjöd Carin på ikväll. Filippinsk kyckling blev det - vilket är mums. Vet inte vad som är så himla filippinskt med det iofs, kanske att det innehåller massa grönpeppar? Gott är det, hursomhelst.
Och eftersom jag var så förutseende hann jag med att gå iväg och träna emellan också. Svettig som ett as och hungrig som en varg var jag på vägen hem. En snabbdusch och lite snabbfix av värmeljus senare kom alltså Carin och gjorde mej glad med värsta våriga tulpanbuketten! Känns vemodigt att hon ska flytta från stan, det kommer bli konstigt. Men känner mej inte det minsta orolig över att vår kontakt skulle försämras, vissa människor vet man var man har, helt enkelt.
På tal om det är det inte särskilt kul att veta att den person man vill ha nära sej hela tiden är 90 mil härifrån.
Nu ska jag gå och lägga mej utan honom.