Salacious

Det bor en kvinna här på gården som av nån anledning har ett gott öga till mej. Varje gång jag möter henne i tvättstugan, på väg ner till vagnen eller whatever pratar hon om vilken fin svensk tjej jag är. (Det här med att vara svensk är tydligen jätteviktigt, själv är hon invandrare, oklart vilket ursprung.) Kvinnan är även Jehovas vittne och verkar ha ganska lite koll på det mesta här i livet. Men hon är rolig att prata med.

Därför hälsade jag på henne när jag gick förbi henne där hon stod utanför den lokala "skönhetssalongen", vilket jag kanske inte hade gjort om jag vetat att hon skulle avbryta sitt pågående samtal för att ta följe med mej till lägenheten.

Den vanliga ramsan kom; "Du är så fin! Jättefint hår, du ska inte klippa dej! Och du är lång! Fin svensk tjej!"

Jag tackade, generad och obekväm som vanligt, och började gå lite snabbare vilket knappast hjälpte. Istället frågade hon mej om jag har pojkvän. Hade jag varit smart hade jag inte svarat på det, för tack vare mitt svar fick jag följande info av kvinnan:

• Jag är för ung för att binda mej.
• Alla män är dåliga. "Idag är han bra, imorgon är han med en annan."
• Trots att jag är jättefin kommer det bli så.
• Svenska män väljer hellre "apor från Thailand" än att hålla sej till sina fina, svenska kvinnor.
• Det är obegripligt varför dom gör ovanstående.
• Snart är allt lidande slut, Jehova ska rädda oss.
• Jag ska tro på Jehova.

Hon är ganska rolig ändå. När jag försökte ge männen lite cred genom att påpeka att kvinnor faktiskt också kan vara otrogna utbrast hon "Ja, kvinnor kan också vara snuskiga! Super och beter sej som galningar!"

Har jag sagt att jag trivs i Kortedala?