Nightmare.
Mamma och jag stod i hennes kök och lagade mat, Bond låg och sov i sin korg. En väldigt trivial dröm till en början alltså. Plötsligt ringde min mobiltelefon, men med en helt ny signal (kommer till och med ihåg vilken det var, introt till Livin' on the edge med Aerosmith). När jag svarade så var andra människan i luren - mamma. "Heeej gumman, hur har du det?" sa hon, som om hon var bortrest och ringde för att kolla läget. Jag svarade med nåt enstavigt ord och stod och stirrade på livs-levande-i-köket-mamman som naturligtvis undrade vad det var med mej. "Lyssna här..." sa jag och lämnade över luren. Och mamma stod och pratade med sej själv! UUuuuUUUUuuuuuhhhh! Jag kan inte med ord beskriva hur skitskraj jag blev, och jag blir fortfarande illa till mods när jag tänker på det. Det värsta med alltihop var att köket-mamman inte tyckte det verkade vara något underligt alls, utan viftade bort det och återgick till matlagningen. Resten av drömmen iakttog jag henne och utvärderade varenda rörelse och ordval för att avgöra om det verkligen var min riktiga mamma som stod där.
Tack GODE JESUS att det bara var en dröm!
...nån som vill analysera detta åt mej?