Den skrämmande sanningen.
Idag när jag kom till jobbet var det dags att ta tjuren vid hornen, mota Olle i grind, you name it... Det var dags att springa för första gången sen tidigt i höstas. Det var en bra grej vi gjorde tillsammans, jag och en kille som bor hos oss, och i somras var vi riktigt duktiga. Kände mej så nöjd och glad när jag orkade springa en mil och fortfarande hade kraft kvar.
Dagens runda var kortare, bara 6 km, och jag kände mej som en pensionär. Fick århundradets håll och var tvungen att stanna flera gånger. Det kan ju iofs bero på allt rödvinskonsumerande igår också, men jag har verkligen försämrat min kondition katastrofalt. Men det kanske inte är så konstigt, från att ha sprungit fyra gånger i veckan (ibland mer) till att inte löpträna alls... Ändring på det! Visserligen har jag fått mer muskler och så för jag har ju tränat annat, men det stör mej jääävligt mycket att jag har tappat flås.
Och vips så blev den här bloggen träningsfanatisk igen. Men det får vara så nu. Och jag har FAKTISKT inte varit ens lite godissugen idag.
På tal om nåt helt annat... Ju mer perspektiv jag får på vissa saker, desto mer upprörd blir jag. Vet att det är fånigt att säga A utan att säga B, jag skulle dock kunna skriva långa noveller om vad jag tänker när jag ser tillbaka. Känner att jag vill det ibland. Frågan är bara om det är värt det. Ganska konstigt egentligen att "blogg" ses som en synonym till "dagbok" av många. En dagbok för mej är ett skrivutrymme där det allra innersta står, och jag kan nog räkna på min ena hand det antal gånger jag varit riktigt personlig på den här bloggen. Och även vid dom tillfällena har jag varit återhållsam. Det är ju inget problem egentligen, och det är högst självvalt. Några fläker ut (eller delar med sej av, beror på hur man ser det) hela sitt liv på sin blogg, men jag använder den mer som en slags loggbok. Och den som bryr sej kan glo, typ. Därför blir det lite konstigt vid såna här tillfällen när jag tror att jag skulle kunna få ner nåt riktigt bra och känsloladdat - jag vet ju inte ens om jag vill vara så personlig. Särskilt inte när jag riskerar att få ännu mer skit. Men whatever, det är ju totalt onödigt att skriva detta när det ändå inte leder till nånting. Haha.
Vi säger godnatt istället. Godnatt!
Dagens runda var kortare, bara 6 km, och jag kände mej som en pensionär. Fick århundradets håll och var tvungen att stanna flera gånger. Det kan ju iofs bero på allt rödvinskonsumerande igår också, men jag har verkligen försämrat min kondition katastrofalt. Men det kanske inte är så konstigt, från att ha sprungit fyra gånger i veckan (ibland mer) till att inte löpträna alls... Ändring på det! Visserligen har jag fått mer muskler och så för jag har ju tränat annat, men det stör mej jääävligt mycket att jag har tappat flås.
Och vips så blev den här bloggen träningsfanatisk igen. Men det får vara så nu. Och jag har FAKTISKT inte varit ens lite godissugen idag.
På tal om nåt helt annat... Ju mer perspektiv jag får på vissa saker, desto mer upprörd blir jag. Vet att det är fånigt att säga A utan att säga B, jag skulle dock kunna skriva långa noveller om vad jag tänker när jag ser tillbaka. Känner att jag vill det ibland. Frågan är bara om det är värt det. Ganska konstigt egentligen att "blogg" ses som en synonym till "dagbok" av många. En dagbok för mej är ett skrivutrymme där det allra innersta står, och jag kan nog räkna på min ena hand det antal gånger jag varit riktigt personlig på den här bloggen. Och även vid dom tillfällena har jag varit återhållsam. Det är ju inget problem egentligen, och det är högst självvalt. Några fläker ut (eller delar med sej av, beror på hur man ser det) hela sitt liv på sin blogg, men jag använder den mer som en slags loggbok. Och den som bryr sej kan glo, typ. Därför blir det lite konstigt vid såna här tillfällen när jag tror att jag skulle kunna få ner nåt riktigt bra och känsloladdat - jag vet ju inte ens om jag vill vara så personlig. Särskilt inte när jag riskerar att få ännu mer skit. Men whatever, det är ju totalt onödigt att skriva detta när det ändå inte leder till nånting. Haha.
Vi säger godnatt istället. Godnatt!
