Mirakel på årets sluttamp.
Jag packade upp väskan och alla påsar direkt när jag kom hem. Mållös är jag. Mållös!
Saknar redan mina fina, men det är samtidigt väldigt skönt att komma tillbaka till sitt eget. Har ju dessutom åkt på nån slags sömnsjuka, har aldrig känt mej så trött som under den här veckan. Jag klarar nog inte av långledighet! Imorgon är det dags för rutinerna igen, jobb och träning. Känns ganska bra ändå.
Det har varit en fin jul.
Linnéa har zoomat in mammas pepparkaksfudge.
(Sjukt god, btw.)
Vår lilla minsting - som snart inte är minst längre - var faktist liiiite nervös innan tomten kom, trots att han bara skulle svara "Ofta!" om man sa det till honom.
Även den här julen var vi en för lite.
Men vi pratade mycket om pappa och barnen gav en julklapp till honom också.
Och mest kärlek har, i vanlig ordning, kommit från den här fisen. TITTA. Alltså, det finns inget sötare.
Natti!