No need to worry.
Det har varit kasst bloggande dom här dagarna, jag vet, men nu har Staffan satt sej på tåget hem och jag kommer därmed att bo vid min dator igen, i vanlig ordning.
Jag vet inte vad som är jobbigast. Att sakna honom när han inte är här, att inte kunna vara allt jag vill vara när vi träffas, eller att säga hejdå och veta att det kommer dröja jävligt länge tills jag får krama honom igen.
Känner inte för nånting alls nu, allra minst för att jobba.
Hoppas att ni haft en bra påsk i alla fall.
Jag vet inte vad som är jobbigast. Att sakna honom när han inte är här, att inte kunna vara allt jag vill vara när vi träffas, eller att säga hejdå och veta att det kommer dröja jävligt länge tills jag får krama honom igen.
Känner inte för nånting alls nu, allra minst för att jobba.
Hoppas att ni haft en bra påsk i alla fall.
