Baby, check your busy agenda if you got time for another round.
Har sovit tio timmar inatt, jag är så kär i min säng.
Igår var jag så trött att jag inte orkade hämta ut mina kläder, ska göra det alldeles strax istället. Men sushi blev det och jag tror jag hade kunnat äta 100 bitar, för det var löjligt gott som vanligt.
Det är ganska underligt egentligen, hur snabbt jag har vant mej vid ensamheten. Visserligen bodde vi ju aldrig ihop och träffades inte varje dag, men vi var ju en väldigt stor del av varandras liv. Och nu känns det nästan som att jag alltid har levt såhär. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Kan inte riktigt fatta folk som precis gått ur ett förhållande som genast jagar efter nåt seriöst. Känns det verkligen så misslyckat att vara på egen hand? Det är snarare folk runtomkring mej som "lugnar" och säger att jag kommer hitta nån igen. Jag är inte orolig. Det finns säkert nån därute som är perfekt för mej, och som jag kommer bli himlastormande förälskad i. Men jag har inte bråttom.
Det är klart att det skulle kännas tryggt och mysigt att ha någon att vända sej till, bry sej om och göra saker tillsammans med. Men samtidigt är det så skönt och befriande att bara tänka på sej själv för tillfället. Att min lägenhet är min fristad där jag bestämmer allt.
Nu bestämmer jag att det är dags att göra sej i ordning och göra lite ärenden. Hoppas mina kläder är lika snygga som jag tror!
Igår var jag så trött att jag inte orkade hämta ut mina kläder, ska göra det alldeles strax istället. Men sushi blev det och jag tror jag hade kunnat äta 100 bitar, för det var löjligt gott som vanligt.
Det är ganska underligt egentligen, hur snabbt jag har vant mej vid ensamheten. Visserligen bodde vi ju aldrig ihop och träffades inte varje dag, men vi var ju en väldigt stor del av varandras liv. Och nu känns det nästan som att jag alltid har levt såhär. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Kan inte riktigt fatta folk som precis gått ur ett förhållande som genast jagar efter nåt seriöst. Känns det verkligen så misslyckat att vara på egen hand? Det är snarare folk runtomkring mej som "lugnar" och säger att jag kommer hitta nån igen. Jag är inte orolig. Det finns säkert nån därute som är perfekt för mej, och som jag kommer bli himlastormande förälskad i. Men jag har inte bråttom.
Det är klart att det skulle kännas tryggt och mysigt att ha någon att vända sej till, bry sej om och göra saker tillsammans med. Men samtidigt är det så skönt och befriande att bara tänka på sej själv för tillfället. Att min lägenhet är min fristad där jag bestämmer allt.
Nu bestämmer jag att det är dags att göra sej i ordning och göra lite ärenden. Hoppas mina kläder är lika snygga som jag tror!
