Mitt lyckopiller.
Halv tio i fredags rullade Sofie in på perrongen, och det var startskottet för vår perfekta helg. Vi skyndade iväg till hotellfrukosten på Scandic Europa som bara var öppen en halvtimme till, lastade bulimiskt mycket mat på pinsamt många tallrikar och satt och snackade skit och smidde planer inför kvällen.
Efter mastodontfrukosten pep vi ut på stan för att leta efter löshåret jag skulle ha. Det finns ingenstans i den här stan! Helt sjukt, men Malmö slår verkligen Göteborg på fingrarna där. Men det är inte hela världen; jag ska förhoppningsvis åka dit redan nästnästa helg, och detta var det enda som inte klaffade på hela helgen. Dessutom gjorde ju detta att vi fick en ännu mer avslappnad fredag med världens skönaste stämning. När klockan närmade sej 23 tyckte vi att det kanske var dags att börja piffa till oss lite, och klockan 01 gick vi in på Sticky. Perfekt fylla hade vi båda två, det kan nog inte bli annat efter en så härlig dag.
Igår åt vi middag tillsammans med Jonathan på Berså, vilket var väldigt mysigt. En bonus med att ha världens bästa vänner är när dom dessutom klickar med varandra! Sen tidigare var det bestämt att vi skulle besöka Oakleys, som råkar vara vår bekant Dennis arbetsplats. Han hade fixat bord till oss och ordnat så att vi inte behövde betala en krona för att komma in. Det hade man annars gärna gjort eftersom det var en riktigt underhållande show det bjöds på! Riktigt roligt var det faktiskt, lite Wallmans salonger-känsla, men i korta etapper. Goda drinkar gör den där Dennis också, grymt snällt av honom att ordna en bra start på kvällen till oss!
Vi drog vidare, naturligtvis. Excet blev det, men vi kom aldrig riktigt i stämning och jag såg på min lilla pärla att hon inte riktigt uppskattade utbudet på plats... haha. Efter nån timme bestämde hon och jag oss för att försöka med det gamla vanliga igen, men det var inte särskilt roligt där heller. Strax innan tre åkte vi hem till mej och åt världshistoriens mest uppskattade nattmackor, och det var nog det smartaste beslutet på hela kvällen. När vi gick och la oss skrattade vi skadeglatt åt alla människor som fortfarande var kvar på Sticky och nu skulle få kämpa sej hem i stormen. Mohahaha!
Idag sov vi lääänge och körde en kombinerad frukost/lunch på Herkules Pizza i mina gamla kvarter på Hisingen. Kändes ganska nostalgiskt, och för några ögonblick saknade jag verkligen att bo där. Men inte själva lägenheten (52 kvm är liiite bättre än 31) och verkligen inte Lundbyleden. Nej, jag älskar mitt Kortedala, faktiskt.
Sofie åkte hem vid tjugo i fyra och sen dess har det varit alldeles tomt och tyst. Saknar henne redan. Är så glad för att vi kommit varandra så nära dom senaste åren. Du är grym, vännen! :D
Så här sitter jag nu. Insvept i en filt och med lagom ångest inför den kommande arbetsveckan. Varför har man ångest inför ett jobb man gillar? Knepigt.
En annan sak som är lite knepig, det är att jag har börjat fundera en hel massa efter att ha sett den där showen igår. Titt som tätt slår det mej... varför struntade jag i att satsa? Jag menar, jag kunde ha stått där. Hade jag lagt manken till hade jag förmodligen kunnat försörja mej på det jag tycker är roligast i hela världen. Blir lite sur på mej själv, faktiskt. Jag måste lägga ner mer tid och energi på sången, måste. Tur att vi har spelning 25 oktober, det är alltid nåt!
Efter mastodontfrukosten pep vi ut på stan för att leta efter löshåret jag skulle ha. Det finns ingenstans i den här stan! Helt sjukt, men Malmö slår verkligen Göteborg på fingrarna där. Men det är inte hela världen; jag ska förhoppningsvis åka dit redan nästnästa helg, och detta var det enda som inte klaffade på hela helgen. Dessutom gjorde ju detta att vi fick en ännu mer avslappnad fredag med världens skönaste stämning. När klockan närmade sej 23 tyckte vi att det kanske var dags att börja piffa till oss lite, och klockan 01 gick vi in på Sticky. Perfekt fylla hade vi båda två, det kan nog inte bli annat efter en så härlig dag.
Igår åt vi middag tillsammans med Jonathan på Berså, vilket var väldigt mysigt. En bonus med att ha världens bästa vänner är när dom dessutom klickar med varandra! Sen tidigare var det bestämt att vi skulle besöka Oakleys, som råkar vara vår bekant Dennis arbetsplats. Han hade fixat bord till oss och ordnat så att vi inte behövde betala en krona för att komma in. Det hade man annars gärna gjort eftersom det var en riktigt underhållande show det bjöds på! Riktigt roligt var det faktiskt, lite Wallmans salonger-känsla, men i korta etapper. Goda drinkar gör den där Dennis också, grymt snällt av honom att ordna en bra start på kvällen till oss!
Vi drog vidare, naturligtvis. Excet blev det, men vi kom aldrig riktigt i stämning och jag såg på min lilla pärla att hon inte riktigt uppskattade utbudet på plats... haha. Efter nån timme bestämde hon och jag oss för att försöka med det gamla vanliga igen, men det var inte särskilt roligt där heller. Strax innan tre åkte vi hem till mej och åt världshistoriens mest uppskattade nattmackor, och det var nog det smartaste beslutet på hela kvällen. När vi gick och la oss skrattade vi skadeglatt åt alla människor som fortfarande var kvar på Sticky och nu skulle få kämpa sej hem i stormen. Mohahaha!
Idag sov vi lääänge och körde en kombinerad frukost/lunch på Herkules Pizza i mina gamla kvarter på Hisingen. Kändes ganska nostalgiskt, och för några ögonblick saknade jag verkligen att bo där. Men inte själva lägenheten (52 kvm är liiite bättre än 31) och verkligen inte Lundbyleden. Nej, jag älskar mitt Kortedala, faktiskt.
Sofie åkte hem vid tjugo i fyra och sen dess har det varit alldeles tomt och tyst. Saknar henne redan. Är så glad för att vi kommit varandra så nära dom senaste åren. Du är grym, vännen! :D
Så här sitter jag nu. Insvept i en filt och med lagom ångest inför den kommande arbetsveckan. Varför har man ångest inför ett jobb man gillar? Knepigt.
En annan sak som är lite knepig, det är att jag har börjat fundera en hel massa efter att ha sett den där showen igår. Titt som tätt slår det mej... varför struntade jag i att satsa? Jag menar, jag kunde ha stått där. Hade jag lagt manken till hade jag förmodligen kunnat försörja mej på det jag tycker är roligast i hela världen. Blir lite sur på mej själv, faktiskt. Jag måste lägga ner mer tid och energi på sången, måste. Tur att vi har spelning 25 oktober, det är alltid nåt!
