Is this really happening?
Alla mina mysiga känslor som så sakteliga börjar bubbla upp inom mej, all förväntan jag känner inför första advent och min längtan efter min årliga tradition med julmust och Fairytale of New York... allt det där håller på att ersättas av en stor, stor ängslan. Och det är ju inte en slump att mina nagelband ser ut som ett krigsfält idag. Jag brukar gå lös på dom när jag grubblar.
Ska det vara såhär så kan vi ju lika gärna lägga ner julen helt. Det måste ordna sej. Det bara måste det.
Ni är fan det enda i livet som spelar någon roll, jag hade gjort vad som helst för er utan att blinka. Ni är det enda jag har, och det enda jag behöver. Ibland funderar jag på om jag nånsin kommer träffa någon som jag kommer prioritera högre än er, men jag vet egentligen redan svaret. Ni är alltid nummer ett, varenda en av er.
Nu får vi för guds skull börja bete oss som det vi är. Och fokusera på det som är viktigt.
Ska det vara såhär så kan vi ju lika gärna lägga ner julen helt. Det måste ordna sej. Det bara måste det.
Ni är fan det enda i livet som spelar någon roll, jag hade gjort vad som helst för er utan att blinka. Ni är det enda jag har, och det enda jag behöver. Ibland funderar jag på om jag nånsin kommer träffa någon som jag kommer prioritera högre än er, men jag vet egentligen redan svaret. Ni är alltid nummer ett, varenda en av er.
Nu får vi för guds skull börja bete oss som det vi är. Och fokusera på det som är viktigt.