Salacious

Kan fortfarande inte riktigt förstå vad jag gjorde idag.

Skrev ju för ett tag sen om att jag hade kört vid Korsvägen och var mäkta stolt över det. Idag har jag kört inne i smeten, utan att ens veta vart jag skulle. ENSAM! Fick lite lätt panik när Barbro frågade om jag kunde köra en av dom boende till Sahlgrenska. Men man har ju liksom inte så mycket val, så med hjärtat i halsgropen var det bara till att sätta sej i bilen. Men allt gick bra! Vi åkte till sjukhuset, och efter det ville personen i fråga åka till sin lägenhet en stund. När jag sedan skulle tillbaka till jobbet hade jag ingen aning om var jag befann mej överhuvudtaget utan fick hitta tillbaka på egen hand. Det var jävligt skönt när det var över, men jag gjorde det!

Och nu är jag rätt nöjd med mej själv. Att övervinna rädslor är som sagt en oslagbar känsla, även om jag haft körkort i snart fem (!) år och borde ta sånt här med en klackspark.

Så vad händer ikväll? Ingenting alls. Jag har inga måsten idag, jag bara är. Det är så skönt.