Helt otroligt.
Att det ska vara så jävla svårt att sjukanmäla sej. Varför fylls jag av dåligt samvete? Förra gången jag åkte på förkylningsskiten ignorerade jag och gick till jobbet ändå, med det lyckade resultatet att jag smittade ner mina kollegor. Bestämde mej dock idag för att för en gångs skull lyssna på min kropp och agera därefter.
Men exakt vad är det som är så jävla svårt?
Nu några minuter efter att jag sjukanmält mej känner jag att "fan, det kanske inte gör så ont i halsen ändå, jag hade säkert klarat det på Vicks blå-diet idag", får jag ångest över att folk ska tro att jag är lat, samt bekymrar mej över pengarna jag förlorar. Exakt vad är det frågan om?
Är det inte värre att gå till jobbet krasslig, inte kunna utföra sina arbetsuppgifter till 100 % och dessutom riskera att smitta andra? Jag är så fruktansvärt trött på att jag ska ha så svårt för att ta hand om mej själv ibland. Det är dags att inse att livet inte är nån tävling där den som har minst sjukfrånvaro vinner. Ingen tackar mej för att jag spelar duktig.
Nu ska jag gå och lägga mej igen och sova bort den här skiten. Förhoppningsvis även det dåliga samvetet.
Men exakt vad är det som är så jävla svårt?
Nu några minuter efter att jag sjukanmält mej känner jag att "fan, det kanske inte gör så ont i halsen ändå, jag hade säkert klarat det på Vicks blå-diet idag", får jag ångest över att folk ska tro att jag är lat, samt bekymrar mej över pengarna jag förlorar. Exakt vad är det frågan om?
Är det inte värre att gå till jobbet krasslig, inte kunna utföra sina arbetsuppgifter till 100 % och dessutom riskera att smitta andra? Jag är så fruktansvärt trött på att jag ska ha så svårt för att ta hand om mej själv ibland. Det är dags att inse att livet inte är nån tävling där den som har minst sjukfrånvaro vinner. Ingen tackar mej för att jag spelar duktig.
Nu ska jag gå och lägga mej igen och sova bort den här skiten. Förhoppningsvis även det dåliga samvetet.
