Allt förändras.
Det är inte ens lite mysigt att vara sjuk som vuxen. Bara tråkigt, ångestframkallande och jobbigt. Och ensamt.
Tänk när man var liten och pappa kom med glass och tidningar och brydde sej om. Ibland längtade man ju till och med efter att bli lite sjuk så man kunde vara hemma från skolan och bli ompysslad. Nu tänker man bara i termer av karensdagar och saker som inte blir gjorda. Hoppas att jag kan gå imorgon, det är personalmöte och första handledningen och det vore trist att missa. Men jag får se hur det känns.
På tal om pappa så saknar jag honom så att det gör ont i hela mej. Just när man trodde att det "värsta" var "över" så kommer det tillbaka med nya krafter. Tänker på honom jättemycket.
Tänk när man var liten och pappa kom med glass och tidningar och brydde sej om. Ibland längtade man ju till och med efter att bli lite sjuk så man kunde vara hemma från skolan och bli ompysslad. Nu tänker man bara i termer av karensdagar och saker som inte blir gjorda. Hoppas att jag kan gå imorgon, det är personalmöte och första handledningen och det vore trist att missa. Men jag får se hur det känns.
På tal om pappa så saknar jag honom så att det gör ont i hela mej. Just när man trodde att det "värsta" var "över" så kommer det tillbaka med nya krafter. Tänker på honom jättemycket.