30-årsfest coming up!
Imorgon bär det av till Gislaved för att fira Cilla. Själva festen (som ska bli jätterolig!) är på lördag, men imorgon blir hon firad av familjen.
Saker börjar hända nu. Har äntligen (!) fått mitt schema, vilket underlättar otroligt mycket. Har kunnat planera in en helg som Sara kommer hit och prellat en annan helg med Lotta. Sen är det ungefär 20 000 rutor till i checklistan som behöver kryssas av innan jag kan känna mej helt nöjd. Vill träffa så många! T.ex. Vicki och Sofie, som jag ser skamligt sällan nuförtiden. Lovisa var också evigheter sen. Och så vill jag åka med Daniel till Kungshamn, och ner till gänget i Landskrona. Det är bara att konstatera ännu en gång att det är såhär det är att vara vuxen.
Fast andra saker står i stort sett still, känns det som. Har ju levt mitt betydligt mer hälsosamma liv i över en månads tid nu och märker inga resultat. Vet att man måste ha tålamod och att en långsam viktnedgång är det bästa och bla bla bla... men man vill ju ha lite lön för mödan! Inte för att det känns som en möda nu, precis. Mår faktiskt rätt bra nu både kroppsligt och mentalt... Och there I have it, det är ju den bästa belöningen. Men om jag för ett ögonblick lämnar klyschornas land och är lite ärlig så måste jag erkänna att jag hellre skulle ha slappare byxor än en kropp fullproppad med antioxidanter just nu. Suck. Men det är bara att fortsätta med mitt tålamod och nya vanor. Det kan ju inte bli sämre iaf. Hoppas jag? Nej, ut i spåret som vanligt.
Saker börjar hända nu. Har äntligen (!) fått mitt schema, vilket underlättar otroligt mycket. Har kunnat planera in en helg som Sara kommer hit och prellat en annan helg med Lotta. Sen är det ungefär 20 000 rutor till i checklistan som behöver kryssas av innan jag kan känna mej helt nöjd. Vill träffa så många! T.ex. Vicki och Sofie, som jag ser skamligt sällan nuförtiden. Lovisa var också evigheter sen. Och så vill jag åka med Daniel till Kungshamn, och ner till gänget i Landskrona. Det är bara att konstatera ännu en gång att det är såhär det är att vara vuxen.
Fast andra saker står i stort sett still, känns det som. Har ju levt mitt betydligt mer hälsosamma liv i över en månads tid nu och märker inga resultat. Vet att man måste ha tålamod och att en långsam viktnedgång är det bästa och bla bla bla... men man vill ju ha lite lön för mödan! Inte för att det känns som en möda nu, precis. Mår faktiskt rätt bra nu både kroppsligt och mentalt... Och there I have it, det är ju den bästa belöningen. Men om jag för ett ögonblick lämnar klyschornas land och är lite ärlig så måste jag erkänna att jag hellre skulle ha slappare byxor än en kropp fullproppad med antioxidanter just nu. Suck. Men det är bara att fortsätta med mitt tålamod och nya vanor. Det kan ju inte bli sämre iaf. Hoppas jag? Nej, ut i spåret som vanligt.
