Vardagsdramatik.
Jaha, så kan man lägga till "svimmat på Liseberg" i sin cv...
Det var helt sjukt. Igår kom mamma och Cilla vid tolvtiden, jag fixade lite lunch till oss och sen åkte vi in till stan för att shoppa lite. När det var avklarat tog vi en sväng in på jobbet för att låna några Lisebergskort och sen gick vi in på det berömda nöjesfältet. Det enda jag kände vid den tidpunkten var att jag var helt sjukt trött, men tänkte att det ju inte var så konstigt eftersom man brukar bli det när man får lite ledighet. Efter en halvtimme eller nåt blev vi glassugna och ställde oss därför i en lång, ringlande kö. När det äntligen var vår tur, efter säkert 20 minuter, kände jag mej plötsligt illamående och kunde konstatera att jag nog inte skulle ha nån glass. Gick till sidan av kiosken för att ha nåt att hålla i, och sen minns jag inget mer förrän jag hör mamma ropa "Caroline! Caroline!". Min första instinkt var att resa mej upp (inte så kul att vara i så många personers blickfång), men hindrades ganska bestämt och fick en mugg med vatten. Mitt i tumultet kom en värdinna och frågade om hon skulle ringa nån, eller om vi behövde gå till deras vilorum som låg en bit bort. Men allt kändes okej igen efter bara några minuter, men tydligen var jag blå om både läppar och naglar.
Efteråt har vi skrattat åt det en hel del - jag skulle till exempel ge vad som helst för att ha det här på film - men man börjar ju undra vad det är som är fel. Idag känns det rätt okej, men jag är väldigt spänd och gasig i magen. (Om det nu har nåt samband.) Very strange. :/
Det var helt sjukt. Igår kom mamma och Cilla vid tolvtiden, jag fixade lite lunch till oss och sen åkte vi in till stan för att shoppa lite. När det var avklarat tog vi en sväng in på jobbet för att låna några Lisebergskort och sen gick vi in på det berömda nöjesfältet. Det enda jag kände vid den tidpunkten var att jag var helt sjukt trött, men tänkte att det ju inte var så konstigt eftersom man brukar bli det när man får lite ledighet. Efter en halvtimme eller nåt blev vi glassugna och ställde oss därför i en lång, ringlande kö. När det äntligen var vår tur, efter säkert 20 minuter, kände jag mej plötsligt illamående och kunde konstatera att jag nog inte skulle ha nån glass. Gick till sidan av kiosken för att ha nåt att hålla i, och sen minns jag inget mer förrän jag hör mamma ropa "Caroline! Caroline!". Min första instinkt var att resa mej upp (inte så kul att vara i så många personers blickfång), men hindrades ganska bestämt och fick en mugg med vatten. Mitt i tumultet kom en värdinna och frågade om hon skulle ringa nån, eller om vi behövde gå till deras vilorum som låg en bit bort. Men allt kändes okej igen efter bara några minuter, men tydligen var jag blå om både läppar och naglar.
Efteråt har vi skrattat åt det en hel del - jag skulle till exempel ge vad som helst för att ha det här på film - men man börjar ju undra vad det är som är fel. Idag känns det rätt okej, men jag är väldigt spänd och gasig i magen. (Om det nu har nåt samband.) Very strange. :/
