Poop.
Tyvärr blev det ingen särskilt rolig vistelse för mamma och Cilla eftersom jag spenderade stora delar av gårdagen med att springa till toaletten. Vet inte vad det beror på eller om det har nåt samband med svimningen i torsdags men en bubbligare mage har jag då aldrig haft. Fy fan. Idag är det lugnare med magontet, men det kommer stötvis och frukostmackan jag vågade prova i morse har kommit ut med besked. Jag har i alla fall börjat få tillbaka matlusten, och det måste ju vara ett tecken på att magen håller på att bli normal igen.
Det blir alltså inget jobb för mej idag. Ringde chefen redan igår så att dom skulle ha gott om tid på sej att fixa folk (27-timmarspasset är ju inte det lättaste att täcka upp). Sa även att jag satsar på att jobba på söndag men fick "var du hemma och vila upp dej" till svar vilket iofs känns skönt. Men sen är det ju det här med att jag alltid får dåligt samvete när jag stannar hemma... jag måste bli av med det. Även om svimningen inte har med räserbajset att göra så tror jag att dom senaste dagarnas incidenter är min kropps sätt att säga ifrån. Jag måste ta igen mej och samla energi nu.
Ska sova så mycket det bara går.
Nu är Cilla strax på planet till Kroatien, det går ju inte att komma ifrån att man är lite avundsjuk. Men jag unnar henne verkligen det! Och det kanske inte är så mysigt att prutta på tiotusen meters höjd...
Det blir alltså inget jobb för mej idag. Ringde chefen redan igår så att dom skulle ha gott om tid på sej att fixa folk (27-timmarspasset är ju inte det lättaste att täcka upp). Sa även att jag satsar på att jobba på söndag men fick "var du hemma och vila upp dej" till svar vilket iofs känns skönt. Men sen är det ju det här med att jag alltid får dåligt samvete när jag stannar hemma... jag måste bli av med det. Även om svimningen inte har med räserbajset att göra så tror jag att dom senaste dagarnas incidenter är min kropps sätt att säga ifrån. Jag måste ta igen mej och samla energi nu.
Ska sova så mycket det bara går.
Nu är Cilla strax på planet till Kroatien, det går ju inte att komma ifrån att man är lite avundsjuk. Men jag unnar henne verkligen det! Och det kanske inte är så mysigt att prutta på tiotusen meters höjd...
