Fina lilla vännen.
Fick ett sms av Sofie för en stund sen, och det förgyllde inte bara min kväll utan faktiskt hela dagen som i övrigt varit ganska pissig;
Då blir man glad ändå in i hjärtat. Tack pärlan för att du är den du är och för att du alltid lyckas skapa en tillvaro som är avslappnad och skitrolig på samma gång. Saknar dej redan!
Den pissiga dagen handlar om jobbet som ger en massa olustkänslor just nu. Utan att gå in på detaljer så undrar jag återigen varför jag inte valde att jobba med nåt lättsamt och trevligt. Jag är mycket medveten om att det går upp och ner och att man inte kan känna sej på topp jämt, men faktum är att det här inte är vad jag vill göra. Känns alltför ofta som jag inte är rätt människa för att jobba med den här målgruppen. Kanske stämmer det, kanske inte. Längtan efter att jobba förebyggande växer sej starkare dag för dag... hoppas att det kan bli verklighet snart. Var först lite tveksam till om jag skulle skriva det här överhuvudtaget, men jag gillar inte tanken på att behöva begränsa mej i min egen blogg. Om nån av mina arbetsgivare eller kolleger nosat upp den här sidan så får det väl vara så då. Tough luck.
Nåt som är bra är iaf att jag fixat en present till Vanessa. Då jag är ganska nöjd med inslagningen skulle jag gärna ta ett kort och lägga upp här, men eftersom hon är en av få flitiga läsare av den här bloggen vore ju det ganska dumt. (Så du får allt hålla dej till på lördag, mohahahaaa!)
Om en och en halv timme kommer älsk hit, då ska vi nana. Gud så skönt.
"Bara så du vet så är du bland det mest fantastiska som finns och jag är jätteglad över att få ha en sån fin vän! Love ya!"
Då blir man glad ändå in i hjärtat. Tack pärlan för att du är den du är och för att du alltid lyckas skapa en tillvaro som är avslappnad och skitrolig på samma gång. Saknar dej redan!
Den pissiga dagen handlar om jobbet som ger en massa olustkänslor just nu. Utan att gå in på detaljer så undrar jag återigen varför jag inte valde att jobba med nåt lättsamt och trevligt. Jag är mycket medveten om att det går upp och ner och att man inte kan känna sej på topp jämt, men faktum är att det här inte är vad jag vill göra. Känns alltför ofta som jag inte är rätt människa för att jobba med den här målgruppen. Kanske stämmer det, kanske inte. Längtan efter att jobba förebyggande växer sej starkare dag för dag... hoppas att det kan bli verklighet snart. Var först lite tveksam till om jag skulle skriva det här överhuvudtaget, men jag gillar inte tanken på att behöva begränsa mej i min egen blogg. Om nån av mina arbetsgivare eller kolleger nosat upp den här sidan så får det väl vara så då. Tough luck.
Nåt som är bra är iaf att jag fixat en present till Vanessa. Då jag är ganska nöjd med inslagningen skulle jag gärna ta ett kort och lägga upp här, men eftersom hon är en av få flitiga läsare av den här bloggen vore ju det ganska dumt. (Så du får allt hålla dej till på lördag, mohahahaaa!)
Om en och en halv timme kommer älsk hit, då ska vi nana. Gud så skönt.
