Salacious

Jag ska aldrig nånsin påstå att jag är ensam, för jag har världens bästa familj som jag alltid är välkommen hos.
Det var bestämt sen innan att vi skulle till Gislaved och repa ikväll, och när jag var på väg hem från jobbet i morse fick jag världens klump i magen när jag tänkte på hur jobbigt det skulle kännas att komma tillbaka till en tom lägenhet sent ikväll. Lekte med tanken att jag kanske skulle stanna kvar och inte åka tillbaka till Göteborg förrän imorgon kväll. Visserligen hade jag behövt fixa en hel del här hemma på min lediga dag, men frågan är hur mycket som egentligen skulle bli gjort.

När jag föreslog detta för Lotta för en liten stund sen blev hon jätteglad och utbrast "jaa, då kan du följa med oss till Ullared imorgon!". Och vad hjälper bättre mot ett ledset kvinnohjärta än shopping? Det är helt enkelt meningen att jag ska dit. Mamma blev minst lika glad när jag ringde och frågade om jag får komma. Och grejen är att jag vet att jag aldrig behöver fråga, och det är det som är så skönt med min familj. Jag vet att jag aldrig är ett besvär och att det finns människor som alltid vill mitt bästa, oavsett vad.

Fyra dagar kvar till semestern nu. Och ikväll ska jag försöka vara totalt närvarande och sjunga som om det inte fanns något annat i världen.