Shame on you.
Som jag har längtat efter den här helgen. Idol-mys imorgon och lyxdag + utgång på lördag. Har fixat och donat hela kvällen.
Jag mår nästan för bra. Men jag behöver inte oroa mej, för när jag minst anar det dyker den där olustiga känslan upp och knackar mej på axeln. "Varför har du roligt, Caroline? Skäms du inte?" Jag vet att det inte är någon annan än jag som säger så, och jag vet att ingen blir hjälpt av att jag deppar ihop. Men jag kan inte komma ifrån att det dåliga samvetet mer än gärna gör sej påmint varje gång jag skrattar, gör upp planer eller kommer på att jag haft så fullt upp under dagen att jag inte hunnit tänka på hur det är hemma.
Samtidigt är jag glad att jag har en så uppbokad kalender, för då hinner jag inte reflektera över hur allt egentligen känns.
Jag mår nästan för bra. Men jag behöver inte oroa mej, för när jag minst anar det dyker den där olustiga känslan upp och knackar mej på axeln. "Varför har du roligt, Caroline? Skäms du inte?" Jag vet att det inte är någon annan än jag som säger så, och jag vet att ingen blir hjälpt av att jag deppar ihop. Men jag kan inte komma ifrån att det dåliga samvetet mer än gärna gör sej påmint varje gång jag skrattar, gör upp planer eller kommer på att jag haft så fullt upp under dagen att jag inte hunnit tänka på hur det är hemma.
Samtidigt är jag glad att jag har en så uppbokad kalender, för då hinner jag inte reflektera över hur allt egentligen känns.