Salacious

Igår vid 17-tiden begav sej pappa iväg till himlen. Mamma satt och höll hans hand och klappade honom medan han tog sina sista andetag. Det känns som en oerhörd tröst att veta att han inte behövde dö ensam.

Idag åker jag hem till familjen och lägger allting annat åt sidan. Jag tror inte att jag riktigt har förstått ännu vad som har hänt. Men det ska bli så skönt att komma hem och få vara tillsammans med alla. Där jag hör hemma.

Jag skriver mer när jag kommit tillbaka.