Salacious

Känner mej helt muppig. (Muppig? Går jag i sjuan?) Har varit ensam hela dagen, och kommer så vara ända tills Daniel går av sitt pass vid midnatt. Och det har varit den t r å ki g a s t e dagen på mycket länge. Jag brukar normalt sett älska att vara för mej själv och trivas i mitt eget sällskap, men idag har jag bara längtat efter att något ska hända. Ensamhet är nog som allra bäst när det finns andra möjligheter precis runt hörnet. Som när jag fortfarande bodde hemma, då kunde jag vara ensam på mitt rum hur mycket jag ville, men sällskapet fanns en trappa ner.

Att ständigt vara ensam måste vara det värsta som finns. Jag beundrar folk som efter varje avslutad arbetsvecka kommer hem till en lägenhet dit telefonen aldrig ringer. Som inte har någon. Fattar inte hur dom orkar.

Jag ska faktiskt inte klaga. Även om jag känner mej ensam just nu så är jag ju inte det. Jag har någon som kommer hit och håller om mej snart och jag har människor som saknar mej. Det är inte illa pinkat.