Adventslängtan.
Att det faktum att vi ska ha handledning imorgon och att jag därmed kommer få veta exakt hur mycket jag måste ändra i uppsatsen nästa vecka, samt ångesten över denna vetskap är nästan värt ett helt inlägg i sej. Men det får räcka med att jag konstaterar det.
Tänkte förut idag på att den här hösten har varit väldigt vacker vädermässigt, samtidigt som den har varit otroligt jobbig. All stress och allt som har hänt den senaste tiden har gjort att jag fått charmerande sura uppstötningar som gör min andedräkt till en pest för min omgivning. Känns ju kul att man efter tandborstning och explosionsmunskölj är lika ofräsch igen efter två minuter. Iofs är det ju logiskt att kroppen reagerar, men jag tycker ändå att det är lite fascinerande. Det glöms nog ofta bort att kroppen och själen liksom spelar i samma lag (förhoppningsvis).
Imorgon ska jag städa klart i min lägenhet och därefter julpynta. Det ska bli supermysigt. Längtar så till att tända det första ljuset. Men ännu mer längtar jag till nästa helg då Lotta kommer och hälsar på mej. Vi ska titta på Idol-final, dricka glögg, ha på oss mysbyxor, röka på min balkong och förmodligen trösta varandra lite. Sen blir det även lyxiga inslag i form av hotellfrukost. Ska bli härligt att ha henne här.
Saknar min familj hela tiden. Känns som att jag missar så mycket, men jag tänker inte på att även dom missar saker i mitt liv. Önskar ibland att jag kunde ta med mej Daniel och bara fly till Gislaved där två bra jobb och en schysst lägenhet väntade.
Framför allt saknar jag pappa. Det känns nästan som att den där biten av mej själv som fattas bara blir större och större istället för att läka ihop.
Tänkte förut idag på att den här hösten har varit väldigt vacker vädermässigt, samtidigt som den har varit otroligt jobbig. All stress och allt som har hänt den senaste tiden har gjort att jag fått charmerande sura uppstötningar som gör min andedräkt till en pest för min omgivning. Känns ju kul att man efter tandborstning och explosionsmunskölj är lika ofräsch igen efter två minuter. Iofs är det ju logiskt att kroppen reagerar, men jag tycker ändå att det är lite fascinerande. Det glöms nog ofta bort att kroppen och själen liksom spelar i samma lag (förhoppningsvis).
Imorgon ska jag städa klart i min lägenhet och därefter julpynta. Det ska bli supermysigt. Längtar så till att tända det första ljuset. Men ännu mer längtar jag till nästa helg då Lotta kommer och hälsar på mej. Vi ska titta på Idol-final, dricka glögg, ha på oss mysbyxor, röka på min balkong och förmodligen trösta varandra lite. Sen blir det även lyxiga inslag i form av hotellfrukost. Ska bli härligt att ha henne här.
Saknar min familj hela tiden. Känns som att jag missar så mycket, men jag tänker inte på att även dom missar saker i mitt liv. Önskar ibland att jag kunde ta med mej Daniel och bara fly till Gislaved där två bra jobb och en schysst lägenhet väntade.
Framför allt saknar jag pappa. Det känns nästan som att den där biten av mej själv som fattas bara blir större och större istället för att läka ihop.
