Salacious

Imorgon bär det av till Gislaved, vilket ska bli väldigt skönt. Har inte varit där sen midsommar, och det är ju ett tag sen nu. Tråkigt bara att Lotta och Tomas inte är hemma (fuskisarna är i Nice, nämligen)... men dom är hemma nästa vecka när jag ska dit igen. Hehe.

Går omkring med konstant dåligt samvete gentemot en hel drös med människor. Det är så många jag vill och borde höra av mej till, men ibland känns det som att bestiga ett jävla berg. Jag fattar inte hur man orkade tjattra i telefonen i flera timmar i högstadiet och gymnasiet, nu ser jag den där uppfinningen mest som ett nödvändigt ont. Och sen det här med att försöka bestämma en dag man ska träffas, det är ju en ännu större utmaning. Vi får gå in i september för att jag ska ha tid, typ. Hur kul känns det? Det är ju inte så att jag jobbar jämt och ständigt, men dom dagar jag är ledig är liksom redan uppbokade. Och jag sticker verkligen inte under stol med att jag prioriterar min familj i det här läget. Förr har jag ju träffat dom hela sommaren men sen jag sa upp mej på Preem och började jobba här ser ju allting annorlunda ut. Och då är det inte så konstigt att jag tar alla chanser jag kan att träffa dom. Så dumt bara att man inte kan göra både och!

Mina vänner, jag saknar er.

På torsdag ska jag iaf träffa Sofie! Vi ska snacka lite skit och leta sista minuten-resor. :D

Nu blir det bloggstopp i några dagar. Ha det fint!