Svårt.
Ringde nyss hem. Carina och barnen har kommit idag, och varken Linnéa eller Noah visste om att mamma skaffat hund. Jag skulle gett mycket för att få se deras ansiktsuttryck när dom öppnade dörren.
Hursomhelst. Samtalet gjorde mej lite ledsen, och jag känner mej ganska så ensam nu. Där förbereder dom en mysig tacokväll och här sitter jag framför datorn och ugglar i väntan på att börja jobba. Inte för att jag är sugen på tacos, för jag är fortfarande inte det minsta hungrig efter magens helgbravader. Men jag är sugen på att umgås. Jag saknar inte Gislaved, men jag saknar det som finns i Gislaved. Konstigt nog känns det som att större delen av mitt liv finns där jag inte befinner mej. Och ta det inte fel, jag är inte ensam i Göteborg i den bemärkelsen. Jag har min Daniel, vilket jag är otroligt glad för. Men största delen av dygnet är jag faktiskt själv. Vi bor ju inte ihop, och träffas inte varje dag. Så jag identifierar känslan hem mycket mer med den där småländska lilla hålan.
Och för all del, jag älskar att vara ensam ibland. Jag behöver det. Men det vore fint att kunna ha möjligheten att bara åka och titta in hos Lotta och Tomas närhelst jag fick lust. Eller att bjuda hem mamma på en spontanfika. Att åka och köpa tidning till pappa, eller att glo på film med Cilla. Utan att det krävs så jävla mycket planering och pusslande varje gång.
Jag älskar Göteborg, utan tvekan. Här finns allt som inte finns i Gislaved. Samtidigt så är det precis tvärtom.
Hursomhelst. Samtalet gjorde mej lite ledsen, och jag känner mej ganska så ensam nu. Där förbereder dom en mysig tacokväll och här sitter jag framför datorn och ugglar i väntan på att börja jobba. Inte för att jag är sugen på tacos, för jag är fortfarande inte det minsta hungrig efter magens helgbravader. Men jag är sugen på att umgås. Jag saknar inte Gislaved, men jag saknar det som finns i Gislaved. Konstigt nog känns det som att större delen av mitt liv finns där jag inte befinner mej. Och ta det inte fel, jag är inte ensam i Göteborg i den bemärkelsen. Jag har min Daniel, vilket jag är otroligt glad för. Men största delen av dygnet är jag faktiskt själv. Vi bor ju inte ihop, och träffas inte varje dag. Så jag identifierar känslan hem mycket mer med den där småländska lilla hålan.
Och för all del, jag älskar att vara ensam ibland. Jag behöver det. Men det vore fint att kunna ha möjligheten att bara åka och titta in hos Lotta och Tomas närhelst jag fick lust. Eller att bjuda hem mamma på en spontanfika. Att åka och köpa tidning till pappa, eller att glo på film med Cilla. Utan att det krävs så jävla mycket planering och pusslande varje gång.
Jag älskar Göteborg, utan tvekan. Här finns allt som inte finns i Gislaved. Samtidigt så är det precis tvärtom.
