En dröm besannas.
Först hade jag tänkt skriva ännu ett gnälligt inlägg om hur pissig denna vecka varit. Jodå, moderkortet kom till slut men datorn fungerar fortfarande inte (!). Något är väldigt fel, och jag har en känsla av att det kommer ta lång tid innan jag får nån klarhet i vad det är.
MEN. Jag tänker skita i allt sånt nu för något fantastiskt roligt har hänt: Mamma har skaffat hund igen! :D :D :D
Ända sen vi var tvungna att ta bort Ulex för snart två år sen har ingenting varit sej riktigt likt. Och mamma har ofta pratat om hur mycket hon saknar sällskapet (tror förresten att pappa också tyckt det varit tomt, även om han inte velat erkänna det). Men nu har familjen Engström fått en ny familjemedlem, nämligen en welsh spaniel som heter Bond. Kelgrisen är två år gammal och kom till sitt nya hem igår eftermiddag. Enligt rapporter är han hur go som helst och kommer förhoppningsvis komma till ro ganska snabbt.
Fattar ni vad kul!? Som jag saknat att gosa med en voffsing. Tyvärr kommer det dröja två veckor innan jag får träffa honom, men nu har jag nåt att se fram emot. Och även om jag inte bor hos mamma och pappa längre, kommer man iaf kunna säga att det är liiiite min hund också. Det har jag åtminstone försökt tuta i Daniel.
Att allt tycks gå emot en gör inte så mycket när såna här saker händer. :)
MEN. Jag tänker skita i allt sånt nu för något fantastiskt roligt har hänt: Mamma har skaffat hund igen! :D :D :D
Ända sen vi var tvungna att ta bort Ulex för snart två år sen har ingenting varit sej riktigt likt. Och mamma har ofta pratat om hur mycket hon saknar sällskapet (tror förresten att pappa också tyckt det varit tomt, även om han inte velat erkänna det). Men nu har familjen Engström fått en ny familjemedlem, nämligen en welsh spaniel som heter Bond. Kelgrisen är två år gammal och kom till sitt nya hem igår eftermiddag. Enligt rapporter är han hur go som helst och kommer förhoppningsvis komma till ro ganska snabbt.
Fattar ni vad kul!? Som jag saknat att gosa med en voffsing. Tyvärr kommer det dröja två veckor innan jag får träffa honom, men nu har jag nåt att se fram emot. Och även om jag inte bor hos mamma och pappa längre, kommer man iaf kunna säga att det är liiiite min hund också. Det har jag åtminstone försökt tuta i Daniel.
Att allt tycks gå emot en gör inte så mycket när såna här saker händer. :)