Totalt ointressant.
Vet ni vad jag skiter fullständigt i?
Prylar.
Visst, jag vill ha min dator, min teve, min mobiltelefon och min mp3-spelare. Men jag kunde inte bry mej mindre om vilket märke det är på skiten.
Ta min mobiltelefon t.ex. Man kan sms:a och ringa med den. Och, icke att förglömma, ta emot mms. Men that's it. Jag är medveten om att jag skulle kunna köpa en tusen gånger bättre telefon med en hel uppsjö av finesser, och till denna exklusiva telefon skulle jag kunna ladda ner tusentals ashäftiga ringsignaler som skulle säga nåt om vem jag är.
Men vet ni vad? Jag ids inte.
Och detta gäller inte bara prylar, utan annat också. Till exempel kläder och skor.
På väg hem från jobbet såg jag en annons för Nikes nya streetsko. 900 spänn ska man punga ut med för att få den. Det skulle aldrig nånsin falla mej in att betala så mycket för nåt jag ska förvara min jävla fot i! Missförstå mej inte, jag älskar att handla kläder och skor. Men det får ju vara inom rimliga gränser. Blir lika förvånad varje gång någon entusiastisk shoppare glatt talar om att dom fyndat på rea och säger att fyndet (vi kan låtsas att det är en tröja) "bara kostade 500 kr". Bara? Ursäkta, är det diamantsömmar på den? Okej, jag kanske är lite överdriven. 500 kr är säkert ett jättebra pris, vad vet jag. Men inte i min värld. 500 kr är en halv tusenlapp. Och en tröja är en tröja.
Nej, tacka vet jag "riktiga" fynd på H&M, Din sko, KappAhl, Lindex eller Gina tricot. Är inte det minsta ledsen att jag inte har några märkesplagg, snarare lättad och glad. Kan inte förstå hur människor orkar bry sej.
Jag kan heller inte förstå att människor på fullaste allvar lägger ut tusentals kronor på en så simpel sak som solglasögon. Har jag missat nåt, jag trodde att ett par solglasögons uppgift var att göra så att du slipper kisa? Mina kostade 74 spänn på Cubus, liksom.
Jag upprepar; missförstå mej inte. Självklart gillar jag att vara fin. Men jag är minst lika fin i min GeKås-tröja som nån annan är i sin tusenkronorstopp, och även om så inte är fallet så har jag åtminstone vetskapen om att jag har lagt pengarna på nåt vettigare.
Nu vill jag inte framställa mej själv som bäst (jo), jag vill bara uppmärksamma det faktum att vissa saker som är fullständigt självklara för somliga är helt obegripliga för andra.
Prylar.
Visst, jag vill ha min dator, min teve, min mobiltelefon och min mp3-spelare. Men jag kunde inte bry mej mindre om vilket märke det är på skiten.
Ta min mobiltelefon t.ex. Man kan sms:a och ringa med den. Och, icke att förglömma, ta emot mms. Men that's it. Jag är medveten om att jag skulle kunna köpa en tusen gånger bättre telefon med en hel uppsjö av finesser, och till denna exklusiva telefon skulle jag kunna ladda ner tusentals ashäftiga ringsignaler som skulle säga nåt om vem jag är.
Men vet ni vad? Jag ids inte.
Och detta gäller inte bara prylar, utan annat också. Till exempel kläder och skor.
På väg hem från jobbet såg jag en annons för Nikes nya streetsko. 900 spänn ska man punga ut med för att få den. Det skulle aldrig nånsin falla mej in att betala så mycket för nåt jag ska förvara min jävla fot i! Missförstå mej inte, jag älskar att handla kläder och skor. Men det får ju vara inom rimliga gränser. Blir lika förvånad varje gång någon entusiastisk shoppare glatt talar om att dom fyndat på rea och säger att fyndet (vi kan låtsas att det är en tröja) "bara kostade 500 kr". Bara? Ursäkta, är det diamantsömmar på den? Okej, jag kanske är lite överdriven. 500 kr är säkert ett jättebra pris, vad vet jag. Men inte i min värld. 500 kr är en halv tusenlapp. Och en tröja är en tröja.
Nej, tacka vet jag "riktiga" fynd på H&M, Din sko, KappAhl, Lindex eller Gina tricot. Är inte det minsta ledsen att jag inte har några märkesplagg, snarare lättad och glad. Kan inte förstå hur människor orkar bry sej.
Jag kan heller inte förstå att människor på fullaste allvar lägger ut tusentals kronor på en så simpel sak som solglasögon. Har jag missat nåt, jag trodde att ett par solglasögons uppgift var att göra så att du slipper kisa? Mina kostade 74 spänn på Cubus, liksom.
Jag upprepar; missförstå mej inte. Självklart gillar jag att vara fin. Men jag är minst lika fin i min GeKås-tröja som nån annan är i sin tusenkronorstopp, och även om så inte är fallet så har jag åtminstone vetskapen om att jag har lagt pengarna på nåt vettigare.
Nu vill jag inte framställa mej själv som bäst (jo), jag vill bara uppmärksamma det faktum att vissa saker som är fullständigt självklara för somliga är helt obegripliga för andra.
