Oväntade fynd.
Efter att jag lämnat in tentan idag (obeskrivligt skön känsla) mötte jag Vanessa för en lunchdejt. Vi satt och pratade och uppdaterade varandra en bra stund och sen tog vi en sväng på stan. Det var farligt för plånboken. Jag köpte en jättesöt rosa/grårandig top, svarta tights och rosan nagellack som jag ska ha på The Ark på lördag samt en jääääättefin zebrarandiginfluerad ärmlös klänning på H&M. (Den ska jag ha på Sigges på måndag, hehe.) Vanessa blev också alldeles förälskad, så nu har jag för första gången i mitt liv köpt likadana kläder som en kompis. ;)
På tal om kompisar är det skitkul att jag faktiskt fått en tjejkompis genom socionomprogrammet! (Jag har även blivit kompis med Veronica genom den här kursen, men vi har inte umgåtts utanför skolan än.) Ett tag verkade det rätt kört; jag och Jonathan bondade ju väldigt snabbt men jag kom aldrig ens i närheten av att ha så bra kontakt med nån av tjejerna. Men nu känns det annorlunda. Även om Vanessa och jag inte ses särskilt ofta känns det ändå riktigt kul att ha henne i min vänkrets. Och det kändes verkligen inte som att vi umgicks i fem timmar idag, snarare två.
Nu håller jag på att tvätta, fast man egentligen inte får det vid den här tiden. Skulle nån mot all förmodan klaga behöver jag ju inte oroa mej för att bli vräkt eftersom jag ändå flyttar snart.
Imorgon får jag träffa familjen, jag längtar!
Och så blir jag 22 bast. Det känns... ingenting. Som Daniel sa, det är vuxenpoäng på att inte ha några speciella känslor inför sin födelsedag. Men lite trevligt ska det allt bli. :)
På tal om kompisar är det skitkul att jag faktiskt fått en tjejkompis genom socionomprogrammet! (Jag har även blivit kompis med Veronica genom den här kursen, men vi har inte umgåtts utanför skolan än.) Ett tag verkade det rätt kört; jag och Jonathan bondade ju väldigt snabbt men jag kom aldrig ens i närheten av att ha så bra kontakt med nån av tjejerna. Men nu känns det annorlunda. Även om Vanessa och jag inte ses särskilt ofta känns det ändå riktigt kul att ha henne i min vänkrets. Och det kändes verkligen inte som att vi umgicks i fem timmar idag, snarare två.
Nu håller jag på att tvätta, fast man egentligen inte får det vid den här tiden. Skulle nån mot all förmodan klaga behöver jag ju inte oroa mej för att bli vräkt eftersom jag ändå flyttar snart.
Imorgon får jag träffa familjen, jag längtar!
Och så blir jag 22 bast. Det känns... ingenting. Som Daniel sa, det är vuxenpoäng på att inte ha några speciella känslor inför sin födelsedag. Men lite trevligt ska det allt bli. :)
